SARA
Jag är Sara. Jag föredrar chips framför godis. Jag älskar chokladglass. Jag hatar fulla människor. Jag har en tatuering och vill ha en till. Jag har alltid velat ha en hund men aldrig fått någon förrän nu. Jag bor fortfarande hemma. Jag tror att jag tycker om att läsa böcker men gör egentligen inte det. Jag hatar att flyga. Grekland är mitt favoritland. Jag vill åka till New York någon dag och titta på NHL. Jag älskar Djurgården Hockey. Jag har körkort. Jag älskar att fotografera. Att plugga är inte så kul. Jag drömmer om att hjälpa ungdomar som har familjeproblem. Jag har ingen favoritfärg. Jag älskar att äta snabbmat men att laga mat är väldigt roligt det med. Jag tycker inte om att diska. Jag älskar att titta på film. Jag har spelat innebandy i hela mitt liv. Jag har en whiplashskada. Jag har skilda föräldrar. Min mamma är min bästa vän. Jag har bara haft ett enda jobb jag trivts med. Jag har ofta huvudvärk. Jag tycker om kärlek. Jag tycker väldigt mycket om min lillebror. Jag önskar att jag hade längre tålamod. Jag har ett ärr i min vänstra hand. Jag älskar att titta mot stjärnorna. Jag tycker om tekniska saker som fungerar. Jag tycker inte om att sätta ihop ikeamöbler. Jag älskar pasta i alla former. Vill därför åka till italien. Min favoritplats är utkiksberget. Tror att jag skulle passa bättre in i Göteborg än Stockholm. Jag kan inte åka skidor. U2 är den bästa konserten jag varit på. Jag älskar musik. Jag tycker om att vara ute och gå. Kladdkaka är det bästa jag vet. Jag har fördomar. Jag gråter lätt. Vid din sida och Marley & Me är den mest ledsamma film jag har sett. Jag tror att jag är ganska snäll.
Första långpromenaden i skogen...
... i en ryggsäck.
När andra hunden måste motioneras och lillfisen inte får gå så långt var ryggsäcken ett bra alternativ. Det tyckte även Lhyra :)
Fick lite miljöträning på köpet och hon skötte sig jättebra.
En framgångsrik dag
Det är tydligt att det är en retriever jag har fått hem. Att bära på saker är det bästa hon vet, vilket gör mig väldigt glad. 
Idag har vi också klickertränat lite. Jag matade henne med godis (torrfoder) och varje gång hon fick in en bit i munnen klickade jag. Jag gjorde det ett antal gånger och sen när hon vände mig ryggen klickade jag och vips tittade hon mot mig och frågade om godis. Bra sa jag, och var nöjd med dagens försök med klickern. Mer får det bli imorgon.
Det har ju blivit en hel del kiss och bajs inne och jag har inte sett någon förbättring alls på 1,5 vecka. Vad kan jag förvänta mig egentligen? Det tar ju tid. Men så idag började hon pipa och tassa runt i vardagsrummet så jag ställer mig upp och undrar vad det är som händer. Jag får för mig att hon vill leka och är ostimulerad så jag sätter mig på golvet och försöker leka och precis då sätter hon sig ner och bajsar. Attans tänker jag, hon pep ju för att hon var bajsnödig.
Två timmar senare händer samma sak igen och jag tar direkt ut henne. Det första hon gör är att sätta sig ner och kissar. Min duktiga lilla tjej.
Någon som vet?
Min lilla fis har börjat bli väldigt dålig på att äta de senaste dagarna. På mornarna äter hon ingenting, inte ens om jag försöker mata henne. När hon får mat nästa gång äter hon kanske 1-2 tuggor och sen får jag mata henne men inte heller då äter hon i närheten upp allt. På en hel dag kanske hon får i sig hälften av det hon ska. Hon har gått upp ca 1,5 kg på 1,5 vecka men om hon fortsätter äta såhär dåligt känns det som om viktuppgången kommer att avta.
Är det någon som har något tips på hur jag kan göra för att få i henne sin mat?
Hopp och Lek
Att bajsa och kissa ute är inte så kul när det finns så mycket annat roligt att göra där.
Lhyra tänker: Snurra runt, leta efter bajsplats, hittar en bajsplats, blir utburen, kommer ut, glömmer att jag är bajsnödig och leker istället och jag förstår inte alls varför matte står med armarna i kors och suckar lite lätt. Jag har ju kul!
En haltande terrorist
I onsdags när vi var ute sprang hon som vanligt runt som en skållad råtta i hela trädgården. När jag visslar brukar hon komma direkt vilket hon även gjorde den här gången men halvvägs emot mig lägger hon sig ner. Hon vill inte gå och med mycket lockning kommer hon haltandes emot mig. Det gör ont i hela kroppen och jag antar att hon har fått in ett barr eller liknande i tassen. Jag tar in henne och känner igenom alla tassar och ben men inget pip hördes. Hon fortsätter att gå halt och jag blir ännu oroligare, tänk om hon ätit något! Direkt ringer jag till vår hundkunniga vän Helena och hon tycker att jag ska avvakta men om det blir värre ringa till Nacka Djurklinik.
Det blir snabbt mycket bättre och jag kan andas ut och åka till jobbet då mamma skulle passa henne på kvällen. Jag ringer mamma sen för att se hur det går. Då har hon ute trillat omkull igen och haltat in. Jag ber henne ringa till djurkliniken och beställa en tid. Vi får en dagen efter. På djurkliniken säger dom att valpar ofta kan ramla om kull och slå sig eller bli lite överansträngda under mycket lek. Om det hade gått över till morgondagen tyckte de att vi skulle avboka tiden. Mycket väl går det över till dagen efter och jag ringer och avbokar tiden. Då säger kvinnan jag pratar med "ja men det kan ju mycket väl vara någonting fel på hjärtat? är det säkert att du inte vill komma in?". Med hjärtat i halsgropen ringer jag till Nettan och förklarar situationen vilket gör mig genast mycket lugnare. Tydligen har veterinärer en tendens att överdriva. Nu mår hon bra och jag hoppas att ingenting händer min lilla Lhyra igen.
Trots hennes halt kunde hon inte motstå att vara den lilla terrorist som hon är. Tur att hon är så söt.
det har gått så snabbt
Det är konstigt hur snabbt det har gått. På så få dagar har hon spridit så mycket glädje. Det var länge sen jag kände mig så trött och glad på samma gång. Att hon i morse väckte mig genom att bita mig i läppen och slå en tass i mitt ansikte gjorde ingenting alls. Hon är helt underbar, Tack Nettan!
1, 2, 3 JAG KOMMER!
tredje dagen hemma...
... och jag tror att hon trivs ganska så bra.
på besök i Hälla
För en vecka sedan vid den här tiden satt jag i en hage full av valpar och njöt mer än man kan ana. Doften av tio små valpmagar, tuggandes på tårna. Om exakt 12 dagar är jag i Hälla igen. Den gången åker jag inte hem tomhänt. Jag längtar.
Jag hade bestämt mig för att vänta så länge som möjligt att inhandla valpsaker. Det gick inte som planerat. Nu har jag köpt allt man kan tänka sig behöva och lite till. Bara för att dämpa längtan.
